lika fast annorlunda

Nya vitrinskåpet blev grafitgrått

Härlig kontrast till det vita

Jag hade som sagt ett skåp för mycket (snacka om i-landsproblem... eller det är ju inget problem överhuvudtaget i min värld)... 

Det grågröna skåpet kändes till en början tokbra, men sen blev jag sugen på en mörk färg och när jag helt enkelt hittade ett likadant skåp var det vara att testa och se vilken färg som gjorde sig bäst. Det gråsvarta känns mycket bättre och riddarskåpet kommer till sin rätt nu när det ensamt får vara grönt. Förut tog de nästan ut varandra. Jag får fixa fler bilder, så ni får se vad jag menar.

Kram så länge och ha en mysig kväll! 
Lina

Sakta men säkert

I somras såg logen ut så här - väderbiten och charmig! Japp!

Redo som butikslokal? Nope. 

Gaveln såg värst ut och det var "bara" att riva bort gammal panel. 

Väggen reglas upp och den risiga panelen byts ut

Sådärja!

Och så nästa sida...

Samma sak här. Bort med gammalt och upp med nytt.

En liten bit på väg.

Det går framåt. Sakta men säkert.

Nu har vi tyvärr rejäl sjukstuga med 40 graders feber, så bygget står stilla 

i väntan på nya krafter.

Hoppas ni andra mår fint!

Kramar Lina

Våffelsemla

En fet tisdag. Sugen på semla. Orkar inte baka. Vill inte köpa en mjölk- och glutenspäckad. Fortfarande lika sugen. Då blir det en våffelvariant med kardemumma i smeten och riven mandelmassa plus en klick kokosgrädde. Alltid något :-)

Ha en underbar dag!
Kramar Lina

Hoppsan vad romantiskt

Kristaller, orkidéer, stearinljus, mjuka fällar, näverhjärtan och lite pastelligt grönt... det var värst vad romantiskt det råkade bli idag då. Det var inte alls tanken. Jag tänkte mest att det vore fint att fotografera den fina orkidén (tack svärmor) mot det gröna skåpet. Men å andra sidan är det Alla Hjärtans Dag, så det känns helt okej ;-)

Visst kan vi skippa ljus och blomster. Det viktigaste är att vi uppskattar varandra - varje dag. Samtidigt är det roligt att anstränga sig lite extra ibland. Barnen tyckte det var jättekul att duka fram frukost med hjärtformade skålar, paprika-hjärtan och rosa servetter. Lite extra kärlek är ju aldrig fel.

Önskar er en fin dag!
Kramar Lina

ett ton skit

Renoveringen i ladan fortsätter sakta men säkert. 

Under de gamla golvplanken finns ett ton skit...

...och det är bara att börja skotta.

Puh! Sådärja. Rent och snyggt... typ.

Upptäcker här och där att ladans konstruktion inte riktigt håller måttet...

...och det är bara att börja lappa och laga.

Ja men, jo men visst. Kör på bara. 

Det här blir nog bra!

Tänk att ha händiga och snälla karlar som jobbar och sliter på kvällar och helger!

Tack till mannen och pappsen!

Nästa gång blir det lite exteriörbilder... (haha, hualigen!).

Kram Lina

kom å köp!

Lovely vitrinskåp till salu, 6500 kr. SÅLT!

Antingen utan glas (eller skaffa nytt klarglas till dörrarna)...

...eller med det tillhörande blyinfattade glaset.

Ja, ni vet. Jag är besatt av skåp och kan inte bli att släpa hem nya lite då och då. Det här vitrinskåpet är jag egentligen väääldigt förtjust i, men typiskt nog har jag inte plats för alla skåp, så nu måste ett flytta. Det här målade jag med kalklitir utvändigt och "vanlig" vit snickerifärg invändigt. Det har en underbart matt och rustik yta och färgen skulle jag beskriva som varmgrå med inslag av grönt (samma färg som jag har på mitt "riddarskåp"). Dörrarna har blyinfattat glas medan hyllplanen och sidorna har klarglas. 

Höjd: ca 201 cm
Bredd: ca 148 cm.
Pris: 6500 kr.

SÅLT!

Kram på er!
Lina

Vi vann! TACK TACK TACK!

Bröllopssviten blev en vinnare!

VI VANN! Ja, jäklar vad roligt!

Men där och då. Mitt i natten. Ensamma på ett hotell. Trötta och ömma efter slit, släp, slipande, målande och sågande. Det kändes som resten av världen sov sin skönhetssömn medan vi skaffade oss gråa hår i förtid. Andra hade julmys med familjerna medan vi åt micrad risgrynsgröt klockan tre på natten. Vi undrade vad tusan vi höll på med. Vilka dårar! Göra det här frivilligt. Gratis. Hur tänkte vi nu? Vi skrattade åt oss själva så tårarna rann (tröttheten bidrog väl också en del).

Oavsett hur mycket vi vände och vred på det så var det värt varenda öm muskel och grått hårstrå. Och om ett gott skratt förlänger livet så var det verkligen värt det! 

Känslan av att ha skapat och förvandlat något unikt. Utan pengar och på väldigt kort tid. Känslan av att ha lyckats. På egen hand. Härligt! Men bäst av allt har varit alla glada hejarop, peppande ord och stöttande längs vägen. Tusen tack till er! Och till Jeanette - det hade inte gått utan dig! Tack för att du hakade på och gick in för att vinna. Vilket superteam!

Varma kramar
Lina

PS. Snart dags för bloppis... ett skåp ska lämna oss. 

När, var och hur sjutton då?

Renovering pågår

Behöver jag berätta att jag gillar lite smågalna projekt? Från det ena renoveringsobjektet till det andra. Bröllopssviten var en sak. Det här är något helt annat...

Hur kom jag på den här idén då? Jo, jag kom helt enkelt till ett vägskäl och behövde bestämma mig för vilken väg jag skulle gå i livet. Hit eller dit. Följa hjärtat eller hjärnan. Tänka på familjen, tiden och pengarna. Våga eller fega ur. Jag har drömt om det länge. Flera år.

Jag frågade runt bland mina närmsta och alla svarade samma sak! Okej. Jag bestämde mig för att sluta DRÖMMA om en egen liten gårdsbutik. Nu var det dags. Frågan var bara när, var och hur sjutton då? 

När jag väl hade svarat på första frågan - När? Jo, NU såklart! så kom resten av sig självt och jag behövde knappt tänka själv eller fråga runt. Istället var det bäste pappa som frågade mig om jag tyckte att gårdsbutiken skulle passa i den gamla logen på gården. Här snackar vi en rejält gammal, sliten och väderbiten lada. Men med potential! Svaret på andra frågan - Var? Jo, i den gamla logen såklart! 

Sista frågan - Hur sjutton då? Jo, med ett jävlaranamma tillsammans med mina nära och kära! Pappa och mannen min har börjat renoveringen av logen. Ett jobb som heter duga! Under tiden fyller jag i hundrasjuttioelva blanketter och registrerar företag, klurar på namn, logga, hemsida, varor, kassasystem, butiksinredning... 

Det kommer ta sin lilla tid, det förstår jag allt, men nu är jag på väg! Tack och lov för det. Och tack och lov för er som hejar på - Mamma, Emilie, Jeanette, Emma och alla andra! Love U!

Hoppas ni hänger med på den här småtokiga resan. 

Kramar Lina